måndag 22 mars 2010

Velvet Underground - I´m waiting for the man


Andy Warhol filmar när bandet repar, 1966.

The Velvet Underground var en amerikansk experimentell rockgrupp som bildades 1964 i New York. Namnet på gruppen togs från en bok om sadomasochism skriven av Michael Leigh. Gruppen var aldrig kommersiellt framgångsrik på sin tid, men anses idag som en av de viktigaste och mest inspirerande musikgrupperna i modern tid. Deras råa sound har bland annat inspirerat punken musikaliskt.


Gruppens kanske mest kända album är deras första: The Velvet Underground and Nico, som kom 1967. På framsidan fanns en banan målad av Andy Warhol, som också producerade albumet och stödde gruppen finansiellt. Den första pressningen av albumet gavs ut med ett ytterkonvolut där bananen var avtagbar. Denna utgåva betingar idag ett oerhört högt pris på samlarmarknaden. På skivan fanns en av gruppens mest kända låtar, "Heroin", med. Låtens text väckte stort rabalder när den kom på grund av sitt förskönande av drogen. Låten tog i och för sig upp det negativa med heroin, men sa aldrig heller något direkt illa om det. Nästa album, White Light/White Heat från 1968, följde i samma spår men var ändå mörkare och mer utmanande än debuten. Här sjöngs det vilt om heroin, våld och sex. Sammanlagt gav bandet ut 10 album:

  • 1967The Velvet Underground and Nico


  • 1968White Light/White Heat


  • 1969The Velvet Underground


  • 1970Loaded


  • 1972Live at Max's Kansas City


  • 1973Squeeze


  • 19741969: The Velvet Underground Live


  • 1985VU


  • 1986Another View


  • 1993Live MCMXCIII


  • Bandet hade många medlemmar som kom och gick, bl.a lämnade trummisen MacLise gruppen tidigt då han vägrade spela för betalande publik. De mest kända medlemmarna var Lou Reed och John Cale. Lou Reed var sångare och gitarrist, det var också han som var den store innovatören i gruppen. De flesta låtarna som gruppen framförde var också skrivna av honom. Med Reeds karakteristiska släpiga sångsätt pratsjöngs ofta låtarna på ett brutalt naturalistiskt sätt. Man varierade sig ibland genom att exempelvis basisten John Cale kunde pratsjunga med sin tonande sydwalesiska dialekt. Texterna handlade ofta om svåra och tabubelagda ämnen som droger, sadomasochism och transvestitism.

    Inga kommentarer: