Ett tandläkarbesök

Tandläkarbesök är sällan något man ser fram emot! hur vet man vad läkaren hittar i munnen - han skulle lika gärna kunna säga fem hål, som ett! - har man tur får man titta på de framkallade röntgenbilderna, det ber jag alltid om att få göra då han påstår att han hittat någonting.

Den enda branch där utvecklingen tycks ha stått helt stilla i närmare femtio år är tandvården - varför måste det göra så förb****t ont att laga ett pyttigt hål i en tand? -ja! jo! jag vet, tanden är full av nerver och när borren... men hur svårt kan det vara att sätta en ordentlig bedövning? om det är en kostnadsfråga - så betalar jag gladeligen detta! om det är en fråga om kunnande och utveckling så - avsätt pengar för detta - finns inga pengar så - gör som canserforskningen - sök privata anslag, för någonting måste göras, som det är nu så är det rena tortyren!.

Sist jag var hos tandläkaren eller rättare sagt hos min tandhygienist (hon heter Lena, jag tror hon är utbildad i förhörsteknik - hon är en mästare i tortyr) jag skulle bedövas - jag brukar BE om att bli bedövad ibland redan i luckan när jag skall till henne! hon frågade om jag ville testa en ny apparat - en apparat som bedövar (tydligen är det svårt att sätta sprutan!) i ett svagt ögonblick svarade jag ja!, hon sa att de frågat många men att ingen tidigare velat vara försökspatient på denna apparat och hon var tacksam att hon nu fått ett offer(hon kallade mej inte för "offer" men det var underförstått!), två andra personer (tanläkarstudenter visade det sig) skulle också närvara i utbildningssyfte, apparaten såg inte skrämmande ut, det stoppades in en "arm" med en spruta i munnen på mej, själva sticket skulle utföras med ett lätt pedaltryck som hon skulle utföra med ena foten "-nu trycker jag på pedalen, nu kommer det att sticka till!" men det stack aldrig till, istället verkade det som om själva armen gav vika när nålen fick motstånd, jag kännde någonting rinna ner i svalget på mej, jag fick kämpa för att inte svälja! den här dosen med bedövningsmedel jag fick i svalget smakade fruktansvärt! jag fick kväljningar, studenterna tittade på varandra och de tittade på mej - de såg shockade ut! här avbröts själva "operation bedövning" jag skjölde - länge!, nästa gång det frågas efter "en frivillig" - titta inte på mej! ...och Lena! om du läser detta - vi ses aldrig mer!.