NAIRU

NAIRU är en ekonomisk teori sprungen ur en annan ekonomisk teori kallad The Phillips curve, Phillips kurvan kom fram på 1950 talet ur studier gjorda i USA. Phillipsteorin höll fram till 70-talet då nya förutsättningar tvingade fram nya teorier. Första gången jag hörde talas om NAIRU var i mitten av åttiotalet. Jag har aldrig gillat teorin då den talar om oss människor som brickor i ett spel, men det är kanske det vi är? jag sökte på internet - och fann följande, som jag tycker kan vara intressant att känna till om man är arbetslös - eller som en ekonom skulle kalla dej - Överskott av arbetskraft.

NAIRU är utrikiska och står för Non-Accelerating Inflation Rate of Unemployment. Översätter vi detta till svenska får vi på ett ungefär "den arbetslöshet som man måste ha i ett samhälle för att inte inflationen ska öka". Ekonomer talar om detta helt öppet, och sitter med sina miniräknare och räknar på hur många av oss som måste gå utan arbete för att inte överklassens bankkonton ska tappa i värde. Oftast brukar de komma fram till att strax under 10 procent av arbetskraften bör vara utan jobb för att inte saker och ting ska gå åt skogen. På handelshögskolan där våra blivande företagsledare och högerpolitiker går lärs detta ut som en absolut vetenskaplig sanning ungefär som att en sten alltid trillar ner igen om man kastar upp den i luften. Det är inget som Reinfeldt, Leijonborg, Hägglund, Olofsson eller för den delen Sahlin någonsin skulle säga öppet i ett valtal, men det är en konsensus som de ställer upp på till hundra procent. Därav den höga arbetslöshet vi haft i femton år nu.

Arbetslösheten får inte minska, helt enkelt. Gör den det så blir vi som jobbar kaxigare, kräver högre löner och bättre villkor, eftersom vi inte är lika rädda för att förlora jobbet längre. En liten del av de jättevinster som våra företag gör på vårt arbete skulle hamna hos oss istället för i fickorna på aktieägarna. Företagen skulle försöka kompensera sig genom att höja sina priser (det är detta som ekonomerna kallar "inflation", ungefär som om det vore en naturlag) men det finns en gräns för hur långt de skulle kunna driva det, eftersom vi ju måste ha råd att köpa det de tillverkar. I slutändan får vi en ganska enkel ekvation som säger, att ju högre arbetslöshet, desto större klirr i kassan åt den minoritet som äger mycket, och desto större elände åt oss andra. Och vice versa. Det är det som NAIRU betyder. Den arbetslöshet som man måste ha i ett samhälle för att folk ska hålla sig på mattan. Skulle vi slänga NAIRU i papperskorgen skulle väldigt många av oss få det väldigt mycket bättre, i utbyte mot några procents högre inflation per år.

Du som är arbetslös ska alltså inte deppa. Enligt de styrandes sätt att se på saken är du en resurs. Så länge det finns många sådana som du så är allting som det ska.