Socialdemokraterna

Läste i Göteborgs-Posten 11 April 2009, del 2, sidan 50, "Minskat förtroende för Mona Sahlin" är rubriken, det är en liten notis om att partiledarens förtroende i väljarkåren minskat, likaså sjunker antalet presumtiva väljare för det Socialdemokratiska partiet, denna negativa trend för partiet är känd sedan tidigare och understryks av en sifomätning presenterad 19 April där raset är hela 2.9 procent.

Jag lovar er! den här notisen om "minskat förtroende.." hade jag struntat fullkommligt i, om det inte vore för en annan pytteliten notis som GP har bara några få centimeter nedanför Mona Sahlin notisen, det är en påminnelse om att läsarna kan gå in på gp.se och läsa om vad socialdemokraten Leif Pagrotsky skall göra i påskhelgen. GP skriver "...och så tipsar han om sitt smultronställe i Göteborg och var han köper sin anklever".

Vilken arbetare äter anklever?. Det är inte väljarna som sviker partiet - det är partiet som har distansierat sej ifrån sina väljare, detta har pågått i flera år - nu får de skörda frukterna. Det är inte ett arbetareparti längre - det är någonting annat, någonting odefinierbart, när man lyssnar till Mona Sahlin så får man intrycket att det blivit ett invandrarparti, jag är arbetare, son till arbetare, jag har arbetat inom industrin så länge jag har arbetat (26år) jag har aldrig hört någon annan arbetare uttrycka sej positivt eller att ens vara i behov av ett multikulturellt samhälle, - tvärtom så fort det är landskamper i ishockey eller fotboll av större betydelse, så har folket samlats i en patriotisk yra med smått fascistoida inslag, något som tycks ligga i tiden och gå igen i hela europa. Arbetarna, folket, majoriteten i Sverige vill ha råd med mat på bordet och skiter i var partitrojkan köper sin anklever.

Missförstå mej inte nu! vad jag menar är att partiet inte längre lyssnar på sina väljare, utan snarare tycks tro att väljarnas förtroende för partiet är gjutet i betong, särskilt Mona Sahlin verkar vara av den uppfattningen att hon kan ge sin väljarkår direktiv och likt en Mao eller en Stalin pådyvla folket sina virriga åsikter som helt saknar folkligt stöd. Partiledarposten är ingen gåva av gud - det är ett förtroende som man får, och - som jag antar och hoppas! - man kan bli ifråntagen.

Det finns inte på kartan att jag skulle lägga min röst på det socialdemokratiska partiet som det är repressenterat idag eller med de frågor som idag står på agendan, men jag är övertygad om att det hade behövts ett arbetarparti i dessa krisens dagar, ett parti stort och starkt som samlat arbetarna under en gemensam fana, vi hade inte rett ut krisen - men säkert lindrat dess verkningar. Socialdemokraterna har svikit arbetarna, gamla ideal har bytts ut mot nya, lobbyism åt gayrörelsen är idag viktigare än solidariteten till arbetarna på fabriksgolven.

Igår SAP - Idag S - Imorgon historia.