Först skulle fjolårsgräset på platsen för vår påskbrasa brännas, detta leddes med entusiasm av "Emma" som var brandman på F7 Såtenäs, alla ungar växte minst en decimeter vid denna ansvarsfulla uppgift, alla fick varsin granrusska som vi doppade i vatten, vindens riktning togs noggrant ut (efter långa diskussioner) detta för att kunna "styra" elden som vi hela tiden hade under full kontroll (trodde vi) - när jag tänker tillbaka på det så var det nog detta gräsbrännande som var det roligaste med hela påsken.
Gräsbrand har som bekant en speciell lukt, den satte sej i kläderna som fick tvättas, men trots detta så kunde man känna denna lite sura doft i veckor efteråt, det var alltid nåt som morsan missat att tvätta som mössan, handskarna, jackan eller skorna.
Sedan följde då insamlandet av bråte, på den här tiden var folk inte så skraja för allting som man är nu, vi tog med det mesta i vår brasa - till exempel fjolårets telefonkatalog - den kunde alla passa på att göra sej av med, men den gången vi tjatat till oss en massa gamla bildäck från innehavaren av ortens bilverkstad, muttrades det nog lite i leden vid brasan, det var nog inte det hällsosammaste man andats in, men röken den syntes iallafall inte, det var ju mörkt!.
Påsksmällarna var vassare förr och de hade fräckare namn som Ryssar, Kinapuffar, Minikina, Treöres, Ettöres och Häxpipor - (jag vet inte, kanske finns namnen kvar?) men! - det var iallafall bättre krut förr - och mer! minns att vi la "kinorna" på marken, tände på och satte Oboyburken ovanpå (förr köpte man Oboy i en plåtburk - ALLA hade en sån!) - och när det small då flög den minst tio meter upp i luften - görsköj!!.
Alla sämhällen borde ha en påskbrasa, en "Emma" och ett skottkärregäng! ett engagamang som inte betydde någonting och samtidigt allt!.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar