Vrak funnet vid Värmdö

Ett mycket välbevarat vrak har hittats i Stockholms skärgård. Fartyget är troligen ett holländskt så kallat flöjtskepp från tidiga 1600-talet och ett systerskepp till ett fartyg som hittades utanför Gotska Sandön 2007.

Fartyget som är tremastat står på bottnen utanför Lillsved på norra Värmdö. Det står upprätt och står 50 meter under vattenytan och har därmed hållits bevarat.

-Vi sökte egentligen efter ett lastfartyg som sjönk på 1940-talet men hittade det här i stället, säger en av vrakdykarna, Markus Hårde.(SVT Text)

Flöjten var som så många andra fartyg av holländskt ursprung och dök upp i slutet av 1500-talet och skulle därefter finnas i c.a. 200 år. Typiskt var den rundgattade aktern med dess lilla akterspegel ovanför rodret. Typiskt är också de mycket kraftigt infallande sidorna som berodde på att avgifterna till Öresundstullen (som danskarna uppkrävde), baserades bl.a. på fartygens mått midskepps. När tullens mätregler senare på 1600-talet ändrades, blev flöjtens sidor inte fullt så infallande. Flöjten var 1600-talets typiska handelsfartyg och ansågs vara en snabb seglare. Flöjten användes även ofta av flottan.

Bilden nedan visar en flöjt. Bilderna strax ovanför är ifrån det nu funna vraket vid värmdö. Bilden högst upp är en målning av Slaget vid Trafalgar 1805.

Genom åren har tiotusentals skeppsbrott ägt rum utanför den svenska kusten och bara under de senaste fyra hundra åren är över 15 000 förlisningar kända. Därtill kommer alla insjöar och vattendrag som liksom havet gömmer fynd från allra äldsta stenålder fram till idag.
Den svenska marinarkeologin är dock bara i sin linda.

Få skepp har bärgats eller blivit närmare undersökta, marinarkeologiska utgrävningar av boplatser, hamnanläggningar och sjunkna gravar har knappt börjat. Ändå är den svenska marinarkeologin välkänd utomlands, tack vare de unikt välbevarade vraken i Östersjön och storslagna fynd som regalskeppen Vasa och Kronan.

I varmare och saltare hav som Medelhavet, där den träförstörande skeppsmasken finns, är vraken i allmänhet helt borta, sånär som på de delar vilka täcks av bottensediment och sand. Att gräva ut ett ”skrovhelt” vrak är därför något unikt för Östersjön och andra hav med sött eller bräckt vatten där inte skeppsmasken kan leva. Man måste anpassa mätmetoderna och det är till exempel svårare att fotografera och gräva sig ner genom bottensedimenten bland nedrasade skeppsdelar och virke.

På västkusten där det finns skeppsmask är vraken inte lika välbevarade som i Östersjön. Ändå finns här några förnämliga skeppsfynd, till exempel det danska örlogsskeppet ”Stora Sophia” från 1645 och den svenska ostindiefararen ”Götheborg”som sjönk 1745.

Sverige är utan tvekan en marinarkeologisk skattkammare med få, om några, motsvarigheter i världen. (Catharina Ingelman-Sundberg marinarkeolog och journalist på Svenska Dagbladet.)