Svenska vrak

(SVT Text) Hollywood har fastnat för storyn bakom regalskeppen Mars, Svärdet och Kronan, dvs 1500-talsskeppen som sänktes utanför Ölands kust men som relativt nyligen hittades. Nu blir skeppens historia amerikansk film.

-Amerikanerna tycker det är jättehäftigt, för dem är det verklighetens Pirates of Caribbean, säger Richard Lundgren, dykaren som hittade Mars, till Barometern.

-De känner inte till den svenska historien men att skeppen är i så fantastiskt skick tilltalar dem, säger han. Längst upp: Mars, Foto: Svärdet, Nedanför: Kronan.

Unikt gravskepp funnet på Kållandsö

Arkeologer har gjort ett unikt gravfynd i Sunnerby i närheten av Läckö slott på Kållandsö vid Vänern. Det handlar om ett gravskepp från 600-talet. Högt uppburna personer tros ha begravts i skeppet, som sedan satts i brand, rapporterar Sveriges Radio Skaraborg. Forskarna har funnit att graven innehåller skelett från minst två personer, man har funnit ett svärd och en pilspets man har också hittat rester av djuroffer. Sunnerbyprojektet är ett utgrävningsprojekt som drivs av Vänermuseet och Göteborgs Universitet bland andra. Utgrävningarna har pågått i tio år. Gravskeppet är 200 år äldre än till exempel de gravskepp från vikingatiden man hittat i Norge, i Oseberga och Gokstad, som är daterade till 800- och 900-talet. - Vi har ju gravbåtar som är från 600-talet, men det är båtar på 8—10 meter. Det här är ett skepp som är långt över tio meter, säger arkeologen, Annelie Nitenberg. - Den närmaste jämförelsen rent tidsmässigt på gravskepp man kan göra är de fantastiska skepp man grävt fram på gravfältet i Sutton Hoo i England, som är från samma tid som vårt, 600-talet, säger arkeologen Annelie Nitenberg. Skeppet har först dragits upp på land. I skeppet har man sedan lagt de döda med sin personliga tillhörigheter, tillsammans med gåvor och djuroffer av kor, hästar, hundar och får. - Sedan har man tänt på skeppet i ett gigantisk gravbål, berättar Nitenberg.

I Sutton Hoo begravdes bland annat engelska kungar. Och enligt Nitenberg måste fynden på Kållandsö handla om en mycket högt uppburen person eller personer, som begravts i skeppet. Men vilka de är vet man inte, inte heller vilket kön de har. De förkolnade benrester man hittat från människor är från en äldre och en yngre person. - Könen hoppas vi kunna ta reda på när vi kunnat analysera benresterna längre fram. Skeppet är ännu inte helt utgrävt. Men Nitenberg tror att skeppet har en långskeppsliknande form, av samma typ som vikingarna använde. Och man räknar med fler fynd framöver. - Men de mesta av ädelmetallerna har nog tyvärr smält i elden.

Kungshögen var egentligen fredad från utgrävningar. Men så upptäcktes att grävlingar höll till i högen vilket riskerade förstöra de historiska föremål som fanns där. - Vi kan kanske ska tacka grävlingarna för att vi kunnat göra det här fyndet, säger Annelie Nitenberg.

Vrak funnet vid Värmdö

Ett mycket välbevarat vrak har hittats i Stockholms skärgård. Fartyget är troligen ett holländskt så kallat flöjtskepp från tidiga 1600-talet och ett systerskepp till ett fartyg som hittades utanför Gotska Sandön 2007.

Fartyget som är tremastat står på bottnen utanför Lillsved på norra Värmdö. Det står upprätt och står 50 meter under vattenytan och har därmed hållits bevarat.

-Vi sökte egentligen efter ett lastfartyg som sjönk på 1940-talet men hittade det här i stället, säger en av vrakdykarna, Markus Hårde.(SVT Text)

Flöjten var som så många andra fartyg av holländskt ursprung och dök upp i slutet av 1500-talet och skulle därefter finnas i c.a. 200 år. Typiskt var den rundgattade aktern med dess lilla akterspegel ovanför rodret. Typiskt är också de mycket kraftigt infallande sidorna som berodde på att avgifterna till Öresundstullen (som danskarna uppkrävde), baserades bl.a. på fartygens mått midskepps. När tullens mätregler senare på 1600-talet ändrades, blev flöjtens sidor inte fullt så infallande. Flöjten var 1600-talets typiska handelsfartyg och ansågs vara en snabb seglare. Flöjten användes även ofta av flottan.

Bilden nedan visar en flöjt. Bilderna strax ovanför är ifrån det nu funna vraket vid värmdö. Bilden högst upp är en målning av Slaget vid Trafalgar 1805.

Genom åren har tiotusentals skeppsbrott ägt rum utanför den svenska kusten och bara under de senaste fyra hundra åren är över 15 000 förlisningar kända. Därtill kommer alla insjöar och vattendrag som liksom havet gömmer fynd från allra äldsta stenålder fram till idag.
Den svenska marinarkeologin är dock bara i sin linda.

Få skepp har bärgats eller blivit närmare undersökta, marinarkeologiska utgrävningar av boplatser, hamnanläggningar och sjunkna gravar har knappt börjat. Ändå är den svenska marinarkeologin välkänd utomlands, tack vare de unikt välbevarade vraken i Östersjön och storslagna fynd som regalskeppen Vasa och Kronan.

I varmare och saltare hav som Medelhavet, där den träförstörande skeppsmasken finns, är vraken i allmänhet helt borta, sånär som på de delar vilka täcks av bottensediment och sand. Att gräva ut ett ”skrovhelt” vrak är därför något unikt för Östersjön och andra hav med sött eller bräckt vatten där inte skeppsmasken kan leva. Man måste anpassa mätmetoderna och det är till exempel svårare att fotografera och gräva sig ner genom bottensedimenten bland nedrasade skeppsdelar och virke.

På västkusten där det finns skeppsmask är vraken inte lika välbevarade som i Östersjön. Ändå finns här några förnämliga skeppsfynd, till exempel det danska örlogsskeppet ”Stora Sophia” från 1645 och den svenska ostindiefararen ”Götheborg”som sjönk 1745.

Sverige är utan tvekan en marinarkeologisk skattkammare med få, om några, motsvarigheter i världen. (Catharina Ingelman-Sundberg marinarkeolog och journalist på Svenska Dagbladet.)