Tack Finland!

Den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen Finland. Den allmänna bedömningen var att landet var dömt till undergång.

De flesta människor känner till Vinterkriget, Finland det lilla, illa rustade landet, skulle vara en munsbit för stormakten Sovjetunionen, riktlinjerna hade dragits upp i Molotov-Ribbentroppakten, Finland skulle ligga still och låta sej våldtas, men finland ville inte låta ge upp sin neutralitet, finländarna försökte behålla freden, men ryssarna ville annat, men till sovjetunionens och omvärldens häpnad bjöd de finska trupperna hårt motstånd, Stalins segerparad till Helsingfors fick till slut ställas in, och det är faktiskt sant - ryska krigsfångar har berättat att de tillhörde en militärorkester, denna militärorkestern fanns på plats redan vid den sovjetiska invasionen! - för precis så lätt trodde ryssen att det skulle bli - en promenadseger!, så blev det inte, när det finska motståndet visade sej hårt - sattes några utav de bästa förbanden som sovjet kunde uppbringa in, stora pansarförband stångade sej blodiga mot det finska försvaret, sovjetiskt flyg terrorbombade finska städer, men finland vek inte ned sej! till slut kunde ryssarna inte fortsätta, omvärlden såg på och det hela var ytterst pinsamt för Stalin, man fick låtsas som att intressesfären hade ändrats - att finland inte längre var den viktiga territoriala vinning som man behövde - man slöt fred - inte en kravlös sådan men ändå, se hur lång tid det tog för de Baltiska staterna att bli fria nationer igen.

Detta är sjuttio år sedan, den generationen av finska pojkar som då låg i skyttegravarna försvinner allt mer, de har säkert allesammans fått ett tack av Mannerheim, kanske t.om en medalj, men det har inte skrivits lika mycket om deras kamp som det skrivits om andra nationers kamp på andra håll i världen dessa fyrtiotalets krigsår, finlands kamp är knappast uppmärksammad alls. Det motstånd som det lilla landet bjöd på var "Davids kamp mot Goliat" jag tror att vi alla här i norden, ...europa, ja kanske hela världen är skyldiga dessa frihetens kämpar ett stort tack. ett tack för att de visade att motstånd är meningsfullt även om oddsen är dåliga, ..för att de visade att om man gör motstånd, och är stark i sin tro, så är detta av högre värde än att ha en enormt överlägsen eldkraft - men en avsaknad av tro! Stalin hade inte lyckats motivera sina ryska soldater, ..men framför allt ett tack för att de stoppat den kommunistiska pesten i tid, hur och var skulle vi annars stoppat den?.

Några böcker jag läst och som jag rekommenderar, både vinterkriget och fortsättningskriget: Okänd soldat - Väinö Linna(en klassiker), Ärans vinter - Claes-göran Isacson, Med döden i hälarna - Erik Appel, Svenskarna vid Jandeba - Nicolas von Schmidt-Laussitz/Andreas Holmberg, Vi slogs och vi blödde - Kurt West, Korsfararna - Tor Högnäs, Frivillig soldat - Filip Rytterås, Frontvardag - Åke Kretz, Hangö 1940-1941 - Stig Nyström.

Fortsättningskriget kallas det krig där Finland gjorde gemensam sak med Tyskland och invaderade Sovjetunionen, tyskarna hade sina skäl, finländarnas skäl däremot var att ta tillbaka de av sovjet i vinterkriget erövrade områdena, och hålla dessa till krigsslutet, dock gick man något längre, både i tanke och handling, tanken på ett "storfinland" fanns här och märks tydligt i följande tal som Mannerheim höll i Juni 1941:

"Jag kallar Eder att följa mig i ett heligt krig mot vårt folks fiender. Våra stupade hjältar resa sig i denna stund ur de sommarklädda gravkullarna för att ånyo ställa sig vid vår sida, då vi idag i förbund med Tysklands mäktiga krigsmakt och som dess vapenbröder med allvar i sinnet draga ut till korståg mot vår fiende för att skapa Finland en tryggad framtid. Vapenbröder! Följen mig en sista gång. Nu, då Karelens folk åter reser sig och gryningen av finlands nya dag stiger oss tillmöte."