torsdag 11 november 2010

Socialdemokraterna kämpar för sin existens

Jag såg ett debattprogram på tv, socialdemokrater diskuterade varför väljarna flytt, varför valet gick som det gick, vems är skulden, vem ska hängas.
rubriken till trots, för så tror jag att det är, verkar man ändå inte ha insett alvaret, de flesta socialdemokratiska debattörer "hoppades" att väljarna ska komma tillbaka, och är det på det viset är partiet väldigt farligt ute.

Stenar har börjat att rulla och nu ska det till räfts och rättarting, det har aldrig hänt förut i SAPs historia att de egna ledarna chavotteras offentligt, först på tur står Mona Sahlin, men hon vill inte vara först, hon tycker att andra gärna får gå före henne i kön, och verkar hoppas att saker ska lösa sig under tiden.

Vem ska då ta över styret? de flesta vill se Margot Wallström, men hon har tydligen slutat med svensk politik, på andra och tredje "plats" är det jämt skägg mellan Mona Sahlin och Thomas Bodström ..jaja det spelar inte så stor roll tycker jag, det är inte personvalet det handlar om utan det är vilken politik som ska föras, det roliga tycker jag är att de inte har den blekaste aning om varför väljarna övergivit dem, Leif Pagrotsky som var med i debatten var nog den som ändå var närmast sanningen när han sa att partiet inte tagit upp frågor som rör vanligt folk "vi har bara talat om arbetslösa, sjuka och miljö" det är nog så att det är helt andra frågor som engagerar vanligt folk.

"vi måste lyssna på våra medlemmar" sa någon, det är nog det sämsta ni kan göra! partiets medlemmar är oftast gjutna i betong och har alltid sagt tack och amen till allt som partiet kommit med ..nej! för att få reda på varför partiet förlorar sympatier måste man fråga de enda som vet varför väljarna svikit, nämligen väljarna som svikit.

Ni som följt min blogg vet att jag inte gillar sossarnas vurm för mångkulturprojektet, att jag tycker sossarna blivit ett invandrarparti istället för ett arbetarparti och att mångkulturprojektet bara är just ett projekt som vi med säkerhet i framtiden dyrt får avveckla, men det är ju bara min uppfattning, men jag inbillar mig att många andra tycker som jag, att det inte går att leva på gamla lagrar, att partiet som uppfann folkhemmet och tryggheten utan att vara medveten om det nu självt nedmonterat detsamma.

Mångkulturprojektet som partiet med Mona i spetsen vurmat så mycket för och som hon själv förvandlat till någonting av närmast religiöst natur som ingen får diskutera eller kritisera utan att en part i diskussionen bär en dumstrut som det står rasist på, är den heliga kon som måste slaktas. Fakta som svart på vitt säger att mångkulturprojektet totalt havererat måste partiet om det vill överleva ta upp som en konkret fråga, diskutera, utvärdera och förhoppningsvis förpassa till landet Utopia.

Någonting som förvånar mig är att det inte vuxit fram något nytt arbetarparti som tagit på sig det gamla blåstället och spottat i nävarna, det skulle behövas.

Utopia - platsen ingenstans

Tre tidigare artiklar om socialdemokraternas och Mona Sahlins problem som hör ihop med artikeln:

Inga kommentarer: