tisdag 30 november 2010

30 November

Mellan klockan 20:00 och 21:00, dags dato söndagen den 30 November 1718 avlider Sveriges konung Karl XII i en löpgrav vid Fredrikstens fästning i norska Halden, vilket sätter punkt för den svenska stormaktstiden. (datumet efter den Julianska kalendern, vilket idag motsvarar 11 december)

Av okunniga hör man ofta att Karl XII ska ha varit en blodtörstig typ som inte ville annat än att starta krig, sanningen är att han aldrig startat något krig, han försvarade landets gränser och förläningar som han i sin tur ärvt av sin far.
Hans död är en ständig källa till diskussion tack vare historikern Carl Hallendorf som år 1919 kläcker idén att kungen kan ha lönnmördats av någon ur de egna leden, en idé som är helt befängd men som ändå skapar en myt som är svår att få slut på då den är så djup rotad hos stora delar av befolkningen. vad som är den verkliga dödsorsaken kommer vi sannolikt aldrig att få veta men moderna forskningsresultat pekar på att kungen sannolikt ska ha fallit offer för en karteschladdning avfyrad från den norska skansen vid Overberget, slår man upp ordet karteschskott så står där att detta är "plåtbehållare fyllda med blykulor" som avfyras av artilleri, just att de är fyllda med blykulor eller blyhagel är en sanning med modifikation, en karteschladdning kan vara fylld med vad skrot som helst, i kungens sår har inga blyrester påträffats men smidda järnskrån i möjlig kaliber förekom i fästningens inventarieförteckning och nya fotograferingar av kraniet, och elektronmikroskopisk undersökning av lösa benbitar i kraniet för att utröna vilka eventuella metallrester som finns kvar kommer att göras i framtiden.

Karl XII:s fullständiga titel på svenska löd:

Carl med Guds Nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung, Storfurste till Finland, Hertig uti Skåne, Estland, Livland, Karelen, Bremen, Verden, Stettin, Pommern, Kassuben, och Venden, Furste till Rügen, Herre över Ingermanland och Wismar, så och Pfalzgreve vid Rhen, i Bayern samt till Jülich, Kleve och Berg Hertig. Greve till Valdens, Spanheim, Mark och Ravensburg och Herre till Ravenstein.

-en titel som skvallrar lite om hur stort Sverige en gång var, en riktig stormakt.




Under svea banér är en marsch från tidigt 1800-tal, och räknas som den första upsaliensiska studentsången samt den första svenska manskörsången.
Den kompletta titeln är: Under Svea banér - Marche för studerande i Upsala.

Under Svea banér Himlen seger oss ger;
Då för Konung och Land Äran lyfter sin hand.
Ännu Svearnes mod sig bereder en Stod
Utaf Lagrarne höjd, fast beseglad med blod.

Himlen gifve oss frid!
Men om den icke vinnes utan vapen och strid,
Blifve Segern då vår, ögat offre sin tår
Den som faller, ock rätt till vår tacksamhet får.

Inga kommentarer: