The Cramps - The way I walk

The Cramps spelar på The Napa State Hospital 1978.

A-sidan på The Cramps första singel är en cover på Jack Scotts coolt struttiga femtiotalsdänga ”The way I walk”, B-sidan var en cover av The Trashmens sextiotalshit ”Surfin’ bird”. Samma år som singeln gavs ut, 1978, bestämde sig läkarna på mentalsjukhuset i Napa, Kalifornien, för att testa punkrock som terapimetod. De bjöd in The Cramps.

Konserten dokumenterades med en skakig, uråldrig videokamera. The Cramps inledde med sin egen låt ”Mystery plane”. Efter den tittade sig Lux Interior omkring i lokalen och hälsade på mentalpatienterna: “We’re The Cramps. We’re from New York City and we drove 3000 miles to play for you people. Somebody told me you people are crazy. But I’m not so sure about that. You seem to be alright to me.”

Efter det brakade ”The way I walk” igång. Några av patienterna lunkade upp på scen och skuttade till musiken. Andra härmade musikerna. Eller twistade lite lätt på plats. Efter en stund var det inte helt lätt att avgöra vilka som var inlagda och vilka som var punkare från New York. Lux Interior klängde på sina nya fans, tittade dem djupt i ögonen och hade en lika upplivande effekt på åhörarna som Jack Nicholson i ”Gökboet”. Inget band har någonsin sett häftigare ut. Inget band har låtit bättre. Inget band har uppträtt på ett mer intressant ställe. Konserten på Napa State Mental Hospital var tveklöst historiens största rockögonblick.

Texten i inlägget har jag snott av Fredrik Strage, jag har gjort om texten lite - till det bättre!