jag har läst Lemmy Kilmisters självbiografiska bok White line fever, jag skulle vilja dela upp den i tre delar - den första där han berättar om sin barndom - den andra där han berättar om sin tid med Hawkwind - och en tredje där han berättar om Motorheads olika konstellationer, deras plattor, turneér, managers och skivbolag.
Del ett och två är skrivna med mycket humor och värme, framförallt humor, det handlar mycket om flickor, knark ..dråpligheter och är mycket underhållande. Om boken bara innehållit del ett och två så hade den fått betyget 5/5 av mej.
Motorheads olika konstellationer, turneér, managers och alla olika skivbolag är inte helt ointressant - men det blir bara FÖR mycket! det som stör mej mest är att författaren tar upp de tidigare bandmedlemmarna i Motorhead och av vilken orsak de inte längre är medlemmar i bandet, vad Lemmy störde sej på hos dem är ofta petitesser i kombination med att han inte styrde bandmedlemmen i den riktning han nu tyckte var så viktig för bandet i fråga om t.ex klädstil, divalater etc, Motorhead är Lemmys band här är det han som bestämmer och fan ta den som kommer med egna ide'er, ibland tycks han inte ens själv veta varför han gett någon sparken, jag upptäckte inte ett enda spår av självkritik i boken, det tycker jag att medförfattaren Janiss Garza borde lagt märke till och ställt gamle Lemmy mot väggen, detta har inte gjorts! - därför får boken betyget 3/5 av mej.
Jag vill ändå rekommendera boken för dess alla otroliga storys som Lemmy har att berätta efter ett helt liv på vägarna i rock´n´rollens tjänst, storys om brudar, sprit, droger, andra band och artister ..ännu mera brudar och ännu mera droger. Den billigaste pocketupplagan kostar 39 spänn på cdon.com - och det är billigt! -köp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar