Annandag jul 1943 var det som traditionen bjöd fest i Bergs missionshus på Kållandsö. När Tore Granath tillsammans med sina föräldrar vandrade på den vintriga vägen mellan hemmet och kyrkan hörde de ett märkligt utdraget buller som kom ifrån norr. Dagen efter fick de via radio och tidningar veta vad de hört, ljudet härrörde från det sjöslag i Norra ishavet då det tyska slagskeppet Scharnhorst sänktes.Tore Granath idag pensionär efter ett långt arbetsliv som sjökapten och vänerlots, var 15 år när det hände. Han bor idag i föräldrahemmet som ligger på kullen vid nerfarten mot Kållandsö marina. Han minns det ödesmättade ljudet mycket väl, även om han är osäker på om det var på vägen till eller ifrån missionshuset. Vi stod och lyssnade och undrade om det var krig. Vi frågade oss om det var tyskarna som hade gått in i Värmland. Dagen efter skulle de få veta att de varit lyssnande vittnen till ett världshistoriskt skeende på världshavet. När mullret upphörde hade 1932 tyska sjömän drunknat i det iskalla vattnet norr om Norge, men detta visste inte kållandsöborna om när man samlades i det varma och ljusdoftande missionshuset för att fira julfest.
Scharnhorst hade på juldagens kväll lämnat sin trygga bas i Langfjorden vid Alta i Norge för att angripa en konvoj på väg mot Murmansk med krigsmateriel, konvojen var utsänd som lockbete just för att locka ut Scharnhorst, och två brittiska stridsgrupper stod i beredskap för att understödja konvojen ifall Scharnhorst gick till attack. Trots att tyskarna misstänkte just detta och sände ut spaningsflyg så upptäcktes aldrig de brittiska stridsgrupperna, det tyska befälet tog för lätt på radiotystnaden och de allierade hade uppfattat signaleringen. Konvojen fick klockan fyra på morgonen order att ändra kurs och två flottstyrkor - en kryssardivision och Homefleets huvudstyrka med slagskeppet Duke of York fick order att möta fienden.
Kl 09.24 fick de brittiska styrkorna och det tyska slagskeppet sin första kontakt med varandra och det utbröt en kort eldstrid, Scharnhorst försökte glida undan de brittiska styrkorna för att nå konvojen men Kl 12.30 utbröt en ny strid. Trots att det tyska skeppet hade lyckats förstöra ett kanontorn på kryssaren Norfolk bestämde sig konteramiral Bey att återvända till säkerheten på den norska kusten, klockan var då 14.30 och skymningen hade börjat att falla, men besättningen skulle aldrig komma iland. Klockan 16.17 upptäcktes Scharnhorst på Duke of Yorks radarskärm, trettio minuter senare öppnade slagskeppet eld.
Trots svåra skador lyckades det tyska fartyget öka avståndet - men det var försent. fyra jagare gick upp långsides med Schrnhorst, två på vardera sidan. När olycksskeppet manövrerade för att undgå deras torpeder hamnade hon istället nära två andra jagare, som dödligt träffade det tyska fartyget med två torpeder, klockan var då 18.50. Sedan var det bara för slagskeppet och kryssarna att avsluta tragedin med granateld. Klockan 19.45 gick Scharnhorst brinnande från för till akter, till botten. N 72,31 O 28,155 c:a 120 km nordost om Nordkap. Bara 36 överlevande kunde räddas av segrarna.
Mullret som hörts på Kållandsö upphörde. -Det var en av de stora händelserna under kriget och det stod mycket om det i tidningarna och på radion sa man att bullret även hörts i Norrköping berättar Tore.
Det märkliga var hur ett sjöslag som utspelades flera hundra mil bort hade kunnat höras på bl.a Kållandsö. -En meteorolog tillfrågades i radio om det verkligen kunde vara sant, han förklarade att på platser som ligger med mycket öppet vatten omkring sig, så kan sådana ljud höras väldigt långt ifrån. Ljudvågorna studsar på det övre luftlagret, avslutar Tore Granath.
