Vi, svenskarna, drar på oss hat genom vår, föralldel begränsade (cirka 500 man) insats i Afghanistan, men också genom att vara precis det vi är: inte speciellt religiösa men toleranta, hyfsat rationella och generellt sett hyggliga. Vi var bra på krig på Karl XII:s tid, men det gäller inte längre (dessbättre).
Dessbättre, säger jag, men kom ihåg att självförsvar alls inte är detsamma som anfallskrig. Vi tafsar oss fram mot förståelse – något som alla fanatiker föraktar – med hjälp av krav på förbud mot morgonbön i skolan och diskriminerings-ombudsmannen kallar personalens julklappar för “vinterpresenter” (det dummaste jag hört). Ja, herrejävlar, ibland får man ett obehagligt intryck av att många svenskar på något underligt sätt vill avskaffa sig själva.
Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer. Kort sagt: vi befinner oss i krig, Sverige liksom alla andra europeiska länder (och naturligtvis “den store satan”, USA). Det är ett krig på sparlåga men livsfarligt likafullt.
Det finns naturligtvis ingen risk att de militanta muslimerna lyckas i sin avsikt: att islamisera Sverige (och tvinga kvinnorna att bära slöjor som bevis på sin totala och omänskliga underkastelse). Nej, omvända blir vi inte. Däremot finns det risk att vi får uppleva fler och värre terroristdåd. Alla islamister är inte lika klantiga som han som sprängde sig själv i närheten av Drottninggatan. Blod kommer att flyta. Eländet har bara börjat. Tid att vakna, att förstå att Sverige är sårbart – och väl värt att försvara…
Ovanstående är författat av Ulf Nilsson, krönikör på tidningen Expressen, texten är tagen ur en större text, hämtat ur Ulf Nilssons spalt i Expressen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar