Al-Qudsdagen

Idag firas den islamska Al-Qudsdagen i Stockholm, det är lite märkligt tycker jag, att direkt efter Ramadan och Eid som ska vara så försonande och förlåtande så följer Al-Qudsdagen då de åter kan ge utlopp för sitt hat - typiskt muslimskt.

De troende förväntas i ramadan att i möjligast mån uppträda väl, ge allmosor till de fattiga, visa speciellt hög aktning för sin familj samt rena sitt sinne genom att undvika beteenden som våld, ilska, avundsjuka, småaktighet, girighet och illasinnad ryktesspridning. Ramadan följs av eid al-fitr, fastebrytandets högtid. Eid al-fitr är i grunden en religiös högtid, men den firas även av muslimer som inte är aktivt troende eller följer religionens bud, samt av stora delar av befolkningen som helhet i länder och regioner där islam är majoritetsreligion.

”Al-Qudsdagen är en internationell dag, inte en dag som enbart relaterad till ”Al-Quds (Jerusalem) - det är snarare en dag där de förtryckta konfronterar en arrogant förtryckare. Det är den dagen då (muslimer) måste ställa sig upp för Al-Quds och rädda våra libanesiska bröder från detta förtryck. Det är den dagen då vi måste rädda de förtryckta från de arroganta förtryckarnas bojor”. (Imam Khomeini, den 16 augusti 1979).

Jag tycker inte att de ska få fira sina högtider/hatfester på annan plats än i sina moskeér här i Sverige.

Lieberman och Israel - två svullna egon

Aftonladets reporter Donald Boström skrev en artikel om hur palestinier anklagar Israels armé för att stjäla kroppsdelar från sina offer som sedan säljs, Boström uppger i tvreportage att han sett detta med egna ögon. Israels utrikesminister Avigdor Lieberman har tagit väldigt illa vid sig av artikeln och hävdar att israeliska soldater inte handlar på detta sätt, snöbollen har rullat vidare och växt och har nu lett till ett ordkrig där Lieberman kräver att sveriges regering öppet tar avstånd ifrån Aftonbladets artikel som han hävdar ar antisemitisk - så här får man inte kriva om "guds utvalda folk" - nej! munkavle på. vad Lieberman tycks helt ha missat är att vi i sverige har pressfrihet och åsiktsfrihet och att man inte skrämmer folk till tystnad.

Vem är Lieberman?

En rad uttalanden gjorde honom ökänd. Han har kallat fredsprocessen för ”ett misstag” och krävt att Israel ska bekämpa Hamas på samma sätt som USA bekämpade japanerna under andra världskriget. Hans eget parti Yisrael Beiteinu (Israel vårt hem) krävde i valet i vintras ”Ingen lojalitet – inget medborgarskap” - Israels araber skulle tvingas svära sin lojalitet mot Israel för att få medborgliga rättigheter. Att vara kontroversiell är något positivt för mig, har han sagt. Trots att Lieberman anklagades för penningtvätt och mutbrott rusade Yisrael Beiteinu fram i valet och blev Israels tredje största parti. Lieberman förhandlade till sig posten som utrikesminister. För USA:s president Barack Obama och andra som hoppats kunna mäkla fred i området var det en mardröm. När Lieberman besökte Washington fick han aldrig träffa Obama. Frankrikes president Nicolas Sarkozy var mindre diplomatisk när han träffade Israels premiärminister Netanyahu i somras: – Du måste göra dig av med den här personen!

Som ni förstår kan man inte ta Lieberman på alvar - han är en primadonna som lipar när han anser sig trampad på tårna och har han inte blivit trampad på tårna så har han klämt ett finger - eller vad som helst - ett stort judiskt ego är sårat och någon skall dyrt få betala priset för det.