Eddie Meduza

"Sjökvists fascinerande dokumentär är ett litet, men gripande bidrag till historien om den enda genuint svenska subkultur vi har – raggarna" Aftonbladet 24/4, 2009.

Visst är raggarkulturen en svensk subkultur, precis som i Norge och Finland, fast allra störst är den i Sverige, jag tyckte Bo Sjökvists radiosända dokumentär om artisten Errol Norstedt var bra, dock handlade den inte ett dugg om raggare! Därför tänkte jag dela med mej med några av mina egna Meduza äventyr.

Sollebrunn 1993(?), Parkliden? heter den så? parken utanför Sollebrunn - min första tanke när jag såg honom på scen - NEEEJ!!!. Det började med att en kille kom ut på scen och tjatade om att "alla måste backa!" han höll på länge, men ingen backade! sen försvann han ...tiden gick det hände ingenting! killen kom ut igen och ropte att ALLA MÅSTE BACKA! - annars blir det ingen Eddie Meduza - ingen backade! han försvann igen, tiden gick, Så äntrade äntligen vår idol EDDIE MEDUZA scenen - jubel! han var full, sketfull! han mummlade någonting i micken, bandet spelade - Eddie mummlade. Två låtar! - sedan var det slut. Jag vaknar i baksätet på en Ford Galaxie -64, fortfarande i Sollebrunn.

Sollebrunn var inte första stället jag såg Eddie - jag vet faktiskt inte vart det var - det spelar heller ingen roll! det var inte heller första gången han var alldeles för full för att gå ut på scen - trist! Precis som en f.d fru till honom sa om honom i radiodokumentären " nykter var han tråkig - men han fick heller inte bli för full" faktum var att Eddie Meduza skulle vara berusad - då var han som allra bäst!

Sommaren 1992?, Raggarklubbarna Hells och Roadrunners har gemensam fest. Det är flera andra band, riktigt bra band, rockabilly av bästa märke, sedan kommer en strippa och sedan skall det vara Eddies tur, men det händer ingenting! tiden går, bandet äntrar scen sedan dröjer det ..länge, men till sist gör så Eddie entré - Jubel! ..han babblar! han babblar på om allt möjligt ovidkommande! påannonserar en ny låt!!! bandet står konfyst, Eddie börjar sjunga "Ian och Bert, Ian och Bert, - Ian och Bert!" bandet gör sitt bästa för att kompa denna helt tydligt improviserade nya sång, efter en halv minut tar den slut! ingen förstod någonting - allra minst bandet, vid det här laget har alla förstått att Eddie är drängfull, bandet kommer så småningom igång spelar några låtar, jag bevittnar hur en idiot springer runt och slår andra människor på käften, flera stycken, jag försöker hela tiden hålla reda på var idioten är - jobbigt.

Midsommar 1992 (eller var det 1993?) High Chapparall, Småland, Sommarsverige, Hundratals raggare har förfestat på campingen - NU är det dags för helgens absoluta höjdpunkt - EDDIE MEDUZA, jag gissar att detta är den bäst spelning han gjort, en av de ösigaste och roligaste konserter jag bevittnat - helt hämningslöst, Eddie är mentalt närvarande, publiken heilar! Eddie heilar! bandet är tight, snabbt, det är fullt ös från första till sista låt, Eddie skojar, skrattar, man ser att han har kul - alla har kul, skitkul! en kille hänger i lamporna, tre meter ovanför oss.

Trollhättans folkets park, Eddie är bra - men jag förlorar min plånbok!, några dagar senare ringer arrangörerna de har hittat min plånbok - tom! - i pisserännan - det är precis sådan som raggarkulturen är - precis som med tattare så kan du inte lita på någon, ingen utanför din specifika grupp, Gransäter THN Eddie försöker få med sig min brors fiance backstage - Tji fick han.

Mariestad, Falköping, Lidköping folkets park, motorgårdar, hembygdsgårdar, bonngårdar ...eh! nej inte bonngårdar! jag vet inte var eller när jag första gången såg honom - men jag var full , och han var full ...alla var fulla och alla hade jätteroligt - och det är precis vad det handlar om - att leva och ha kul. Det är skönt att ha lämnat den här tiden bakom sej - men samtidigt trist att veta vad kommande generationer missar. Tack Errol Norstedt för alla roliga kvällar och alla roliga minnen du gav oss, i våra minnen kommer du alltid att vara levande.