204 år sedan slaget vid Jutas

Idag för 204 år sedan stod slaget vid Jutas (Finland), det var inget stort slag men en viktig seger, De svenska styrkorna leddes av Västgöten Georg Carl von Döbeln (som faktiskt gått i skola i Tun) vi slog ryssen och säkrade den viktiga vägen mot norr i Finska kriget, även kallat 1808-1809 års krig. Slaget har gjorts legendariskt av Johan Ludvig Runebergs dikt Döbeln vid Jutas i Fänrik Ståls sägner.

Dagen efter, alltså den 14 oktober stod det stora slaget vid Oravis där ryssen stod som segrare, de strategiska effekterna av den svenska förlusten var omedelbara och enorma. Den besegrade armén var tvungen att retirera längre norrut och var snart tvungna att helt lämna Finland. Oravais var därför krigets vändpunkt. År 1808-1809 var vi inte bara i krig med ryssen, vi var samtidigt i krig med både Danmark och Frankrike, men den största förlusten var avträdelsen av Finland till just Ryssland.

Idag ...

Idag har jag varit på Nossebro veteranmarknad, en årlig marknad med tusentals besökare, att vädret var fantastiskt fint gjorde inte saken sämre. Dagens fynd var en bok som min bror hittade och langade över till mig för påseende innan han betalt den - det skulle han inte gjort för nu är den min, att det var hans födelsedag togs ingen som helst hänsyn till, moua-ha-haaaa! boken heter Blixtangreppet i väster och är utgiven 1941, nasaren skulle ha en tjuga för den och det fick han - lätt! Senare var jag i Vara på elvaårskalas för barnens kusin William, å efter det åkte vi till Tun och firade lillebror som fyllde 41. Det är ju valborgsmässoafton och i Tun har man traditionsenligt en stor brasa samt en kör som sjunger vackra vårsånger, jag är uppvuxen i Tun så det är roligt att träffa gamla kompisar och vänner, mycket trevligt. Bilden här ovan är på två Huskys, en renoverad och en med härlig patina, båda från sent trettiotal antar jag.

En försäljare från Götet som alltid är på plats säljer en massa grejer från tredje riket, samt hjälmar, hattar, handgranater, bajonetter - you name it! svindyrt men kul att titta på.
Finaste fordonet på marknaden tyckte jag var den här fint renoverade lättviktaren, en Blixt med Sachsmotor, jag gillar den verkligen alla reglage var små och smuttiga, försäljaren var trevlig och berättade om hojen, han skulle ha futtiga sextusen för den.
Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ned och dö. Himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö.

Morsan har fyllt år!

Igår var vi hemma hos min mor som fyllt år, åt middag, tittade på farsans hemmagjorda video filmer, gick en promenad, åt tårta.

Liam

Bara i Tun!
Bara i Tun!
Grästorp by night!

Vingbröd

Vikande lönsamhet är skälet till varför tio personer sägs upp från bageriet Vingbröd i Grästorp. Företaget slutar helt med att sälja sina produkter till butik. – Lönsamheten har varit vikande under en längre tid, konstaterar en av delägarna, Jan Söderkvist. Tio anställda vid Vingbröd får därför sluta vid årsskiftet. Företaget genomgår nu en omorganisation och från och med årsskiftet kommer det inte längre att gå att hitta Vingbröds produkter i butikshyllorna. – Vi har har ungefär halva försäljningen till grossist och halva till butik. Från och med årsskiftet kommer vi enbart att inrikta oss på grossistdelen, berättar Jan Söderkvist.

Företaget startades av Eskil Söderkvist redan år 1955. Eskil började med att driva restaurang och bageri, bolaget hette då Gyllene Vingen och var beläget vid Såtenäs Flygflottilj - därav namnet. Detta bolag är numera moderbolag till bolaget Vingbröd AB. Eskil förvärvade lokalerna i Grästorp och flyttade verksamheten från Såtenäs när produktionen ökade kraftigt under slutet av 1950-talet.

Det var här det började, på vykortet från 50 talet ser vi Gyllene vingen, det är den vita vackra byggnaden i mitten av bilden, restaurang på övervåningen med bageriet i källarvåning, byggnaden till vänster i bild är ett hotell och taket som skymtar allra längst åt höger i bild är en biograf, 2006 revs den vita byggnaden (bageriet) man skyllde på att det behövdes dräneras om och att detta skulle bli kostsamt, i källaren på Gyllene vingen hade jag och brorsan m.fl replokal i slutet av 90 talet, det fanns då inga tecken på att det skulle behöva dräneras, byggnaden hade vitputsade tjocka väggar, välbyggt och robust - som allting var förr, det var tidigare planerat att Såtenäs flottiljmuseum skulle flytta hit då den tidigare lokalen var byggd i trä och därför inte lämplig som museum, så blev det nu inte - istället fick museumet flytta till biografen där den numera är belägen, en byggnad helt byggd i - trä!!!

Som Grästorpsbo tycker jag att det skulle vara mycket tråkigt om bageriverksamheten skulle upphöra helt, inte minst med tanke på hur gott det doftar, Vingbröd ligger bara några få meter ifrån torget och jag tror att Grästorp har det mest väldoftande torget i Sverige! brödet är det inget fel på heller, det är gôr gôtt!

Slade - Far far away

1975 brukar räknas som det år då discomusiken fick sitt kommersiella genombrott, samma år följde jag med en två år äldre kompis på någonting som skulle kunna liknas vid disco - jag vet inte om ordet disco var brukligt bland ungdommar på den skaraborgska vischan 1975, mera sannorlikt är det att det helt enkelt kallades för en fest, jag tror att festen var annordnad av den lokala fotbollsklubben, den var iallafall i deras lokaler på "Tunet", festen hade de ingredienser en fest brukar ha bland fjorton - femtonåringar, hångel, fylla och dans till musik med volymen i bott, det jag minns och alltid kommer att komma ihåg av just den här kvällen var att låten som spelades om och om igen var brittiska glamrockarna Slades - Far far away, en riktigt skön låt som gruppen släppt året innan.

Tunbygdens hembygdsförening

Jag är medlem av Tunbygdens hembygdsförening, passiv sådan, har varit det i några år, Tun hbf har en hemsida http://www.hembygd.se/vastergotland/tun jag tror inte den uppdateras särskilt ofta, men om du någon gång bott i Tun, Friel eller Karaby så kan det vara intressant att ta en titt.

En hembygdsförenings intressen är bl a att värna och vårda hembygdens miljö- och kulturarv. I Tunbygden med omgivningar finns många kulturmiljöer som är viktiga att aktualisera och förevisa genom olika program. Dessutom att det är viktigt att hembygdsföreningen verkar i vår hembygd för att värna om och medverka vid samhällets förändringar.

Här nedan är några lokala länkar som kan vara till intresse!

http://wadbring.com/historia/undersidor/tun.htm -här kan du läsa lite kort om "Hövdinga graven i Tun" eller "Stenkullen" som den heter i folkmun.

http://www.torehartung.se/content/arkitekt-fran-tun-ritade-stockholms-stadion - Arkitekt från Tun ritade Stockholms Stadion.

http://www.mil.se/f7 -Skaraborgs flygflottilj F 7.

http://www.laget.se/tunsik/start.html - Tuns IK.

Det är inte ofta man ser produkter från Tun därför blev jag glad när jag såg dessa mjölpåsar i affär'n. Tuns elkvarn är en av de få kvarvarande kvarnarna på landsbygden som fortfarande är i drift.

Påsken när jag var liten

Dagarna före påsk var bråda dagar när jag var liten, vi gick i stora gäng med varsin skottkärra för att samla in all möjlig brännbar bråte vi kunde hitta, vi gick och knackade på hos folk och frågade om de hade något brännbart som de ville bli av med, anledningen var naturligtvis vår påskbrasa - den skulle vara så stor som möjligt, helst större än den som var året innan, vi slet verkligen som djur, antar att folk var ganska tacksamma när vi kom, i Tun där jag växte upp bodde alla i villor, alla hade fruktträd och alla fruktträden var klippta och beskärda vid den här tiden - och vi fick ta allt! ...vilken tur vi hade!.

Först skulle fjolårsgräset på platsen för vår påskbrasa brännas, detta leddes med entusiasm av "Emma" som var brandman på F7 Såtenäs, alla ungar växte minst en decimeter vid denna ansvarsfulla uppgift, alla fick varsin granrusska som vi doppade i vatten, vindens riktning togs noggrant ut (efter långa diskussioner) detta för att kunna "styra" elden som vi hela tiden hade under full kontroll (trodde vi) - när jag tänker tillbaka på det så var det nog detta gräsbrännande som var det roligaste med hela påsken.

Gräsbrand har som bekant en speciell lukt, den satte sej i kläderna som fick tvättas, men trots detta så kunde man känna denna lite sura doft i veckor efteråt, det var alltid nåt som morsan missat att tvätta som mössan, handskarna, jackan eller skorna.

Sedan följde då insamlandet av bråte, på den här tiden var folk inte så skraja för allting som man är nu, vi tog med det mesta i vår brasa - till exempel fjolårets telefonkatalog - den kunde alla passa på att göra sej av med, men den gången vi tjatat till oss en massa gamla bildäck från innehavaren av ortens bilverkstad, muttrades det nog lite i leden vid brasan, det var nog inte det hällsosammaste man andats in, men röken den syntes iallafall inte, det var ju mörkt!.

Påsksmällarna var vassare förr och de hade fräckare namn som Ryssar, Kinapuffar, Minikina, Treöres, Ettöres och Häxpipor - (jag vet inte, kanske finns namnen kvar?) men! - det var iallafall bättre krut förr - och mer! minns att vi la "kinorna" på marken, tände på och satte Oboyburken ovanpå (förr köpte man Oboy i en plåtburk - ALLA hade en sån!) - och när det small då flög den minst tio meter upp i luften - görsköj!!.

Alla sämhällen borde ha en påskbrasa, en "Emma" och ett skottkärregäng! ett engagamang som inte betydde någonting och samtidigt allt!.