Visar inlägg med etikett Nazism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nazism. Visa alla inlägg
torsdag 21 februari 2013
tisdag 22 november 2011
lördag 1 oktober 2011
tisdag 23 augusti 2011
Deutschland über alles 2
Deutschlandlied har jag skrivit om förut: Deutschland über alles melodin är den samma som under nazitiden men två verser har bytts ut och de gamla verserna från nazitiden är förbjudna att framföra. I Aftonbladets filmklipp: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article13507984.ab kan man se de tyska guldmedaljörerna stå på pallen, deras nationalsång börjar spelas, man spelar "fel" version - och vad händer? ..ingenting! några på läktarplats skruvar generat på sig, men ingen protesterar, ingen gör något tecken för att uppmärksamma fadäsen, guldmedaljörerna står kvar på pallen och ler lite generat och när det spelats färdigt är alla glada och vinkar glatt ..precis som på trettiotalet. Aftonbladet skriver "Rainer Kiesslar (Tyskland förbundskapten) säger att han inte fick möjlighet att bekräfta att det var rätt nationalsång innan prisutdelningen, vilket är praxis på grund av tekniska problem hos arrangören" -frågan man då ställer sig är varför ligger det en "förbjuden" version där över huvud taget?tisdag 15 februari 2011
Rasism och passivitet
Sverigedemokraterna benämns nästan alltid som "ett rasistiskt parti" i och med att Sd blivit ett riksdagsparti har fler människor och kanske t.o.m media insett att man inte per automatik är en rasist bara för att man kritiserar politiskt katastrofalt tagna beslut i samhället, nu hör man mer oftare att Sd är ett parti sprunget ur rasistiska rörelser som t.ex BSS, för någonstans vill man ändå kila in det där kittlande ordet rasism i samband med Sd.
Allting är sprunget ur någonting, allting har en rot, ett embryo. VW bubbla har sitt ursprung i ett uppdrag som den österrikiske bilkonstruktören Ferdinand Porsche fick av Adolf Hitler. Det finns ju massor av nu existerande företag som finansierade eller finansierades av Tredje riket. Säger du när du ser en VW bubbla "-titta en VW bubbla med rötter i nazismen"???
Vad är rasism? Från början handlade ordet om ras och etnicitet, nu har ordet reviderats i sverige ordet har fått en innebörd av att allt som kritiserar den havererade utopin om ett mångkulturellt samhälle, men också att allt som inte gynnar invandrare eller ger dem förtur och fördelar är per automatik rasism. Jakten på allt som är rasistiskt har nått gränser man inte trodde var möjligt t.ex som i denna artikel, jag tycker att det är okey att inte kalla en person för svart eller neger, man kan använda ordet färgad, men om någon ändå säger N-ordet ska det väl inte resultera i rubriker i pressen? då har det väl ändå gått för långt? Jag slänger en snabb blick på siten sverigemotrasism.nu här kan man bl.a läsa att "Grannsamverkan mot brott" och "Svenska flaggor" är rasism! helt tydligt är att mångkulturens lobbygrupper fått jobba ostört alldeles för länge och med alldeles för stora skattemedel.
Vad är rasism? Från början handlade ordet om ras och etnicitet, nu har ordet reviderats i sverige ordet har fått en innebörd av att allt som kritiserar den havererade utopin om ett mångkulturellt samhälle, men också att allt som inte gynnar invandrare eller ger dem förtur och fördelar är per automatik rasism. Jakten på allt som är rasistiskt har nått gränser man inte trodde var möjligt t.ex som i denna artikel, jag tycker att det är okey att inte kalla en person för svart eller neger, man kan använda ordet färgad, men om någon ändå säger N-ordet ska det väl inte resultera i rubriker i pressen? då har det väl ändå gått för långt? Jag slänger en snabb blick på siten sverigemotrasism.nu här kan man bl.a läsa att "Grannsamverkan mot brott" och "Svenska flaggor" är rasism! helt tydligt är att mångkulturens lobbygrupper fått jobba ostört alldeles för länge och med alldeles för stora skattemedel.
.
Att kalla Sverigedemokraterna för ett parti med rötterna i rasismen är bara ett fult tarvligt försök att få dem att framstå i ett sämre dager, anser du att Grannsamverkan mot brott eller att den svenska flaggan är rasism? är det okej att ungdomsgäng kastar sten på brandmän och ambulanspersonal? om du tycker det bör du ta dig en funderare på vem som ägnat år till att indoktrinera dig till en passiv icke ifrågasättande medborgare och framförallt varför.

Etiketter:
Hitler,
Mångkultur,
Nazism,
Ord,
Politik,
Rasism,
Sverigedemokraterna,
VW
tisdag 28 september 2010
Deutschland über alles
Vad är det första du tänker på när du hör Deutschland, Deutschland über alles ? själv är jag ganska förvånad över att Tysklands nationalsång Deutschlandlied, "Tysklandssången", eller Das Lied der Deutschen, "Tyskarnas sång" som den egentligen heter används, för även om texten är omgjord sedan fyrtiotalet och även om Hayden skrev den redan 1797 så finns det nog inte många saker som jag starkare förknippar med nazism som just den melodin.
onsdag 5 augusti 2009
Elem Klimov - Gå och se (Idi i smotri)
Gå och se (Orginaltitel: Idi i smotri, Engelsk titel: Come and see) Regi: Elem Klimov. Filmen kom 1985 SVT visade den någon gång i slutet av åttiotalet, jag såg den då och tyckte att den var fantastisk eller ..det är svårt att sätta ord på vad man känner efter att ha sett denna film, lika svårt är det att sätta ett epitet på den, det är en krigsfilm - eller rättare sagt en antikrigsfilm ..men ändå inte, snarare är den ett psykologiskt skräckdrama. Titeln som är hämtad ur en rad i bibeln var från början tänkt att vara "Döda Hitler" (i en scen gör folket en docka av Hitler som de smädar)
När DVD'n släpptes 2006 i England avslöjades att vapnen som används i filmen var riktiga och oftast var laddade med skarp ammunition! detta för realismens skull.
Aleksei Kravtjenko pojken som spelar huvudpersonen Floria, nämner i intervjuer att kulor ibland gått bara 10 cm ovanför huvudena på skådespelarna, t.ex i en scen med en ko.
Elem Klimov gjorde ingen mer film efter denna. Nedanstående recention har jag hämtat från Moviebox.se och är skriven av Viljem Soba. Mitt eget betyg på filmen är givna 5 av 5 möjliga, detta är en absolut favorit.
När det kommer till krigsfilm är det sällan civilbefolkningen som står i fokus – i synnerhet inte civilbefolkningen i öst. Filmmakarna har fått för sig att biopubliken vill se spektakulära slag, storslagna generaler, och skjutglada soldater. Detta ska helst bakas ihop med en portion kärlek så att grabbarna kan ta med sig sina respektive till biograferna. När civilbefolkningen väl kommer på tal, rör det sig antingen om judarnas lidande under andra världskriget, eller hjältemodiga människor som på ett eller annat sätt gjort en insats i diverse krig. Trots att denna formel har varit gällande för krigsfilmer sedan Den stora paraden (1925) och På västfronten inget nytt (1930), så finns det några få undantag som har lagt all fokus på människans subjektiva upplevelser av ett krig. Elem Klimovs Gå och se är ett av dessa undantag som utspelar sig i Vitryssland under andra världskriget.
Året är 1943 och den tyska fronten befinner någonstans i närheten av Moskva, medan Vitryssland står under tysk ockupation. Filmen följer 15-årige Florya (Aleksei Kravchenko) vars önskan är att ansluta sig till partisanerna och kämpa mot de tyska ockupanterna. När han finner ett gammalt gevär ser han sin möjlighet. Han ansluter sig till en lokal partisangrupp, samtidigt som han lämnar kvar sin förtvivlade mor och två systrar hemma. Men när partisanerna rycker ut i strid, tycker deras ledare, Kosach (Liubomiras Lauciavicius), synd om honom, och lämnar honom kvar i lägret.
Han återvänder hem och hamnar mitt i ett tyskt artillerianfall, vilket leder till att han nästan förlorar hörseln. När han kommer hem finns där inte en enda människa kvar i hela byn. Hans sökande efter sin familj för honom in i misärens värld som präglas av våld och brutalitet av det grymmaste slaget. Kriget skildras ur Floryas perspektiv där han kastas in i omänskliga förhållanden. Han upplever hur civilbefolkningen drivs från sina hem, plundras och massakreras. De som överlever tyskarnas ökända uppehåll, tvingas till att äta gräs för att överleva.
Gå och se är en av de mest brutala skildringarna över andra världskriget någonsin. Regissören ville från första början hypnotisera Aleksei Kravchenko så att han inte skulle få psykiska besvär i samband med inspelningen. Men efter att det visade sig att Kravchenko inte var mottaglig för hypnos, fick idén slopas. Men trots att våldet och övergreppet mot civilbefolkningen är oerhört påtagligt så förekommer det faktiskt inget grafiskt våld. Alla grymheter som civilbefolkningen utsätts för förekommer antingen på en annan plats än den där Florya befinner sig, eller så sker det utanför bild. Regissören ska ha en eloge för att han väljer bort att illustrera de brutala grymheterna, samtidigt som han gör det så pass påfrestande att det kryper in under skinnet på en. Med enkla medel har Klimov åstadkommit ett förträffligt resultat som blivit en av de bästa och mest realistiska beskrivningarna över andra världskriget.
När tyskarna anländer till en by och en SS-officer inträder ett hus där några boende håller sig gömda skapas det genast en stark känsla av olust; det blir som att döden själv kommit på besök. När invånarna sedan uppmanas via lystringshögtalare att lämna sina hem och samlas ifolklokalen skapas det en ångestfylld och hopplös tillvaro som känns oerhört äkta.
De flesta krigsfilmer utger sig för att vara antikrigsfilmer. Och visst stämmer det att många av dessa filmer visar vilken förödande inverkan krig har haft för den mänskliga civilisationen. Men saken är inte riktigt så enkel. Trots att krig uppmålas som någonting hemskt, så drösar många av dessa ”antikrigsfilmer” hyllningar över diverse slag, där soldater, generaler och enskilda individer glorifieras. Ales Adamovich som skrivit manuset tar helt avstånd från dessa hyllningar.
I Gå och se finns inga hjältemodiga insatser, inga goda soldater som räddar dagen. Filmen visar med obehaglig och övertygande realism vad krig egentligen är: inget mer än ett ändlöst lidande för folket. Och om det finns någon film som kan få en människa att ändra sin syn på krig, så är det Gå och se. Därför är det helt enkelt en film som alla politiska maktmänniskor borde gå och se.

Aleksei Kravtjenko pojken som spelar huvudpersonen Floria, nämner i intervjuer att kulor ibland gått bara 10 cm ovanför huvudena på skådespelarna, t.ex i en scen med en ko.
Elem Klimov gjorde ingen mer film efter denna. Nedanstående recention har jag hämtat från Moviebox.se och är skriven av Viljem Soba. Mitt eget betyg på filmen är givna 5 av 5 möjliga, detta är en absolut favorit.
När det kommer till krigsfilm är det sällan civilbefolkningen som står i fokus – i synnerhet inte civilbefolkningen i öst. Filmmakarna har fått för sig att biopubliken vill se spektakulära slag, storslagna generaler, och skjutglada soldater. Detta ska helst bakas ihop med en portion kärlek så att grabbarna kan ta med sig sina respektive till biograferna. När civilbefolkningen väl kommer på tal, rör det sig antingen om judarnas lidande under andra världskriget, eller hjältemodiga människor som på ett eller annat sätt gjort en insats i diverse krig. Trots att denna formel har varit gällande för krigsfilmer sedan Den stora paraden (1925) och På västfronten inget nytt (1930), så finns det några få undantag som har lagt all fokus på människans subjektiva upplevelser av ett krig. Elem Klimovs Gå och se är ett av dessa undantag som utspelar sig i Vitryssland under andra världskriget.Året är 1943 och den tyska fronten befinner någonstans i närheten av Moskva, medan Vitryssland står under tysk ockupation. Filmen följer 15-årige Florya (Aleksei Kravchenko) vars önskan är att ansluta sig till partisanerna och kämpa mot de tyska ockupanterna. När han finner ett gammalt gevär ser han sin möjlighet. Han ansluter sig till en lokal partisangrupp, samtidigt som han lämnar kvar sin förtvivlade mor och två systrar hemma. Men när partisanerna rycker ut i strid, tycker deras ledare, Kosach (Liubomiras Lauciavicius), synd om honom, och lämnar honom kvar i lägret.
Han återvänder hem och hamnar mitt i ett tyskt artillerianfall, vilket leder till att han nästan förlorar hörseln. När han kommer hem finns där inte en enda människa kvar i hela byn. Hans sökande efter sin familj för honom in i misärens värld som präglas av våld och brutalitet av det grymmaste slaget. Kriget skildras ur Floryas perspektiv där han kastas in i omänskliga förhållanden. Han upplever hur civilbefolkningen drivs från sina hem, plundras och massakreras. De som överlever tyskarnas ökända uppehåll, tvingas till att äta gräs för att överleva.
Gå och se är en av de mest brutala skildringarna över andra världskriget någonsin. Regissören ville från första början hypnotisera Aleksei Kravchenko så att han inte skulle få psykiska besvär i samband med inspelningen. Men efter att det visade sig att Kravchenko inte var mottaglig för hypnos, fick idén slopas. Men trots att våldet och övergreppet mot civilbefolkningen är oerhört påtagligt så förekommer det faktiskt inget grafiskt våld. Alla grymheter som civilbefolkningen utsätts för förekommer antingen på en annan plats än den där Florya befinner sig, eller så sker det utanför bild. Regissören ska ha en eloge för att han väljer bort att illustrera de brutala grymheterna, samtidigt som han gör det så pass påfrestande att det kryper in under skinnet på en. Med enkla medel har Klimov åstadkommit ett förträffligt resultat som blivit en av de bästa och mest realistiska beskrivningarna över andra världskriget.
När tyskarna anländer till en by och en SS-officer inträder ett hus där några boende håller sig gömda skapas det genast en stark känsla av olust; det blir som att döden själv kommit på besök. När invånarna sedan uppmanas via lystringshögtalare att lämna sina hem och samlas ifolklokalen skapas det en ångestfylld och hopplös tillvaro som känns oerhört äkta.
De flesta krigsfilmer utger sig för att vara antikrigsfilmer. Och visst stämmer det att många av dessa filmer visar vilken förödande inverkan krig har haft för den mänskliga civilisationen. Men saken är inte riktigt så enkel. Trots att krig uppmålas som någonting hemskt, så drösar många av dessa ”antikrigsfilmer” hyllningar över diverse slag, där soldater, generaler och enskilda individer glorifieras. Ales Adamovich som skrivit manuset tar helt avstånd från dessa hyllningar.
I Gå och se finns inga hjältemodiga insatser, inga goda soldater som räddar dagen. Filmen visar med obehaglig och övertygande realism vad krig egentligen är: inget mer än ett ändlöst lidande för folket. Och om det finns någon film som kan få en människa att ändra sin syn på krig, så är det Gå och se. Därför är det helt enkelt en film som alla politiska maktmänniskor borde gå och se.

Elem Klimov 1933 - 2003
fredag 12 juni 2009
Hälsa Göring
Den gamle Generalen fyller 100 år och uppvaktas av yngre kollegor från regementet. Jag hissar flaggorna för filmskaparen Roy Andersson, för hans geni och för hans humor.Roy Andersson - sånger från andra våningen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



