Svenska vrak

(SVT Text) Hollywood har fastnat för storyn bakom regalskeppen Mars, Svärdet och Kronan, dvs 1500-talsskeppen som sänktes utanför Ölands kust men som relativt nyligen hittades. Nu blir skeppens historia amerikansk film.

-Amerikanerna tycker det är jättehäftigt, för dem är det verklighetens Pirates of Caribbean, säger Richard Lundgren, dykaren som hittade Mars, till Barometern.

-De känner inte till den svenska historien men att skeppen är i så fantastiskt skick tilltalar dem, säger han. Längst upp: Mars, Foto: Svärdet, Nedanför: Kronan.

Göteborgs-Posten och sanningen

Göteborgs-Posten har sällan några riktigt intressanta avslöjanden eller reportage, idag har de en bokrecention, den handlar om boken Hitlers första krig skriven av Thomas Weber, jag använder inte titeln författare om Weber, anledningen är att Weber inte kommer med något nytt om Hitler, hade han gjort det hade det säkert stått i G-P, som en liten teaser till hans nya bok Hitlers första krig, nej, det är samma gamla innehåll som de flesta som skriver biografier om Hitler redan satt på pränt, som Weber bara skriver av med en kanske något annan vinkel. G-P försöker medvetet eller ej få oss att tro att Weber avslöjar Hitler som en feg och en totalt intetsägande kuf som tillbringade sin tid långt bakom första världskrigets fronter, ja de försöker till och med få Hitlers ännu inte politiska uppvaknande att framstå som ett avslöjande.

G-P skriver: "efter flera års rotande bland originaldokument i de bayerska krigsarkiven har Thomas Weber i alla fall kunnat sticka hål på bilden av Hitler som dekorerad krigshjälte, regemente Lists stolthet och en närmast dödsföraktande ordonnans som dagligen duckade för brittiska och franska maskingevär"

Verkligen? jag har läst många böcker om Hitler, inte någon utav dem har beskrivit Hitler som en dekorerad krigshjälte. De flesta biografier tar upp ämnet Hitlers dekorationer och historierna bakom dessa, Hitlers överste von Baligand har gett Hitler omdömmet "att han ständigt inte bara villigt utan med utmärkelse fullgjort en ordonnans tunga plikt" Hitlers utmärkelser är enligt militärpass ett regementesdiplom för utomordentlig tapperhet, korset för militära förtjänster av tredje klassen, det svarta utmärkelsetecknet för sårade (han blev 1916 sårad av en granatskärva) och slutligen järnkorset av första klassen. I G-Ps recention nämns också Regemente Lists historia - en bok författad av Fridolin Solleder, i denna bok som den grävande Weber ska ha "gått igenom" står det bl.a om Hitler att "han i den värsta elden med sin kropp betäckte sin chef och fick honom ned i ett skyddande hål i jorden" rader som jag starkt betvivlar står med i Webers bok, de passar liksom inte riktigt in i beskrivningen av en feg ryggradslös person långt bakom fronten.

Författaren Konrad Heiden skriver redan 1936 i sin bok Hitler - Das leben eines Diktators om regemente Lists förehavanden i Flandern, "regementet låg hela kriget på den värsta av fronter - västfronten, till följd av vanvettiga order från högre ort bragte det på första krigsdagen i november 1914 en förfärlig mängd blodsoffer och vann en tragisk ryktbarhet" är det denna tragiska ryktbarhet som skjutjärnsjournalisten Weber nu sticker hål på?

G-P avslutar sin recention av Webers bok med en fråga som Weber inte vill svara på utan som han hänvisar till i sin kommande bok, -varför Hitler 1919 jobbade på en Sydtysk vänstertidning och varför han sedan gjorde ett ideologiskt lappkast och sökte sig allra längst ut på högerkanten, detta är "höljt i dunkel" står det i G-P, så här är det, efter krigets slut råder det stor nöd i tyskland, inspirerade av den nyss genomförda revolutionen i Ryssland utropar beväpnade tyska kommunister Bayern till en sovjetstat, Hitler lämnar aldrig armén utan arbetar som infiltratör inom de röda leden och skickar åtskilliga människor i döden. Hitler var civilanställd hos distriktskommendanten i München, en militär myndighet och lite mer än så, han tjänstgjorde på armédistriktets politiska byrå, en propaganda och spioncentral, Hitler tillhörde en grupp officerare och soldater som kallade sig "järnhanden" här ingick även Ernst Röhm. Konrad Heiden skriver om detta i sin bok Der Führer som jag rekommenderar er som är intresserade av historia - och inte i virriga, smutskastande, sensationella historierevisioner a la Weber.

30 November

Mellan klockan 20:00 och 21:00, dags dato söndagen den 30 November 1718 avlider Sveriges konung Karl XII i en löpgrav vid Fredrikstens fästning i norska Halden, vilket sätter punkt för den svenska stormaktstiden. (datumet efter den Julianska kalendern, vilket idag motsvarar 11 december)

Av okunniga hör man ofta att Karl XII ska ha varit en blodtörstig typ som inte ville annat än att starta krig, sanningen är att han aldrig startat något krig, han försvarade landets gränser och förläningar som han i sin tur ärvt av sin far.
Hans död är en ständig källa till diskussion tack vare historikern Carl Hallendorf som år 1919 kläcker idén att kungen kan ha lönnmördats av någon ur de egna leden, en idé som är helt befängd men som ändå skapar en myt som är svår att få slut på då den är så djup rotad hos stora delar av befolkningen. vad som är den verkliga dödsorsaken kommer vi sannolikt aldrig att få veta men moderna forskningsresultat pekar på att kungen sannolikt ska ha fallit offer för en karteschladdning avfyrad från den norska skansen vid Overberget, slår man upp ordet karteschskott så står där att detta är "plåtbehållare fyllda med blykulor" som avfyras av artilleri, just att de är fyllda med blykulor eller blyhagel är en sanning med modifikation, en karteschladdning kan vara fylld med vad skrot som helst, i kungens sår har inga blyrester påträffats men smidda järnskrån i möjlig kaliber förekom i fästningens inventarieförteckning och nya fotograferingar av kraniet, och elektronmikroskopisk undersökning av lösa benbitar i kraniet för att utröna vilka eventuella metallrester som finns kvar kommer att göras i framtiden.

Karl XII:s fullständiga titel på svenska löd:

Carl med Guds Nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung, Storfurste till Finland, Hertig uti Skåne, Estland, Livland, Karelen, Bremen, Verden, Stettin, Pommern, Kassuben, och Venden, Furste till Rügen, Herre över Ingermanland och Wismar, så och Pfalzgreve vid Rhen, i Bayern samt till Jülich, Kleve och Berg Hertig. Greve till Valdens, Spanheim, Mark och Ravensburg och Herre till Ravenstein.

-en titel som skvallrar lite om hur stort Sverige en gång var, en riktig stormakt.

Under svea banér är en marsch från tidigt 1800-tal, och räknas som den första upsaliensiska studentsången samt den första svenska manskörsången.
Den kompletta titeln är: Under Svea banér - Marche för studerande i Upsala.

Under Svea banér Himlen seger oss ger;
Då för Konung och Land Äran lyfter sin hand.
Ännu Svearnes mod sig bereder en Stod
Utaf Lagrarne höjd, fast beseglad med blod.

Himlen gifve oss frid!
Men om den icke vinnes utan vapen och strid,
Blifve Segern då vår, ögat offre sin tår
Den som faller, ock rätt till vår tacksamhet får.

Tali Ihantala 1944

Jag har alltid varit helt såld på krigsfilmer och då särskillt finska sådana, verklighetsbaserade, trovärdiga, välgjorda med otroligt bra skådespeleri.
Filmen Slaget om Finland, Tali-Ihantala 1944  handlar om slagen vid byarna Tali och Ihantala. Filmen är långt ifrån Hollywoods hjältesagor med snygga bensinbombskrevader och slowmotiontagningar. Jag tycker det är en viktig film som alla bör se, den handlar om så mycket mera än att slå ihjäl tid med pang-pang.

Åke Lindman (bl.a Framom främsta linjen) hade från början hand om regi men blev sjuk under produktionen och Sakari Kirjavainen (bl.a Hiljaisuus) tog över den rollen. Filmen är en sevärd och intressant dramadokumentär om den finländska arméns heroiska insats vid Tali Ihantala som stoppade den Röda arméns framryckning och ockupation av Finland. Tyvärr märker man lite ibland att filmens budget sätter sina gränser, klippningen av filmen är inte heller den den bästa ibland blir det lite rörigt men det tycker jag att man kan ha överseende med.

Slaget utkämpades ca 1 mil öster om Viborg i Finska fortsättningskrigets slutskede, 25 juni-9 juli 1944. De finska styrkorna (50 000 till antalet) lyckades stoppa de tredubbelt (cirka 150 000 man, räknar man med samband och logistik cirka 260 000 man) så stora sovjetiska styrkorna i vad som skulle bli Nordens största slag någonsin.

Jämför man den sovjetiska invasionen av Finland med de allierades landstigning i Normandie (och hur många filmer har inte gjorts om det?) tre dagar tidigare och de styrkor som sattes in där under dagen D plus de närmast följande dagarna så uppgår de allierades styrka i antal män till cirka 156 000, med dessa mått mätt var det inget obetydligt anfall som sattes in mot Finland.

I slaget satte Sovjetunionen in ca 600 stridsvagnar av vilka 300 förstördes av den finska sidan under slaget. Slaget var som mest intensivt den 29 juni då den finska fronten i Tali brast. De finska divisionerna retirerade då till Ihantala där de tillsammans med nyanlända finska förstärkningar och en serie motanfall tillsammans med ett resolut försvar och massiva artillerikoncentrationer lyckades stoppa den sovjetiska storoffensiven.

Röda arméns offensiv stannade av den 9 juli, och den 12 juli beordrade Stalin att den sovjetiska offensiven mot Finland skulle avbrytas.

Det här är en film som rör vår historia för vad vi än tycker om att Finland på fyrtiotalet slogs tillsammans med Tyskland så berör och påverkar det kriget vår egen historia och frihet i så hög grad att alla borde se filmen.
Betyg 4/5.

Originaltitel:	Tali-Ihantala 1944
Regissör:	Åke Lindman, Sakari Kirjavainen.
Utgivningsår:	2007
Längd:	114 min

Skådespelare: Johan Hallström, Christian Sandström, Marcus Groth, Asko Sarkola, Jesper Malm, Onni Thulesius, Olli Ikonen, Pirkka-Pekka Petelius, Robin Svartström, Mikko Bredenberg, Tomi Etelävuori, Marc Gassot, Viggo Idman, Janne Kallioniemi.

Manus: Stefan Forss, Esko Salervo, Benedict Zilliacus.

Genre: Drama, action, krig.

Produktionsland: Finland.

Hitler 121 år

Idag skulle Adolf Hitler fyllt 121 år, det är naturligtvis ingenting vi firar här, men faktum är att jag tycker att han är ganska intressant, ja kanske inte som person men jag tycker att hela Tysklands 1900-tals historia är intressant, och Hitler har minst sagt satt sin prägel på den - därför är han intressant. Jag har träffat många andra som delar detta intresse, ett fel många gör är att de försöker att läsa hans bok Mein Kampf, det är en otroligt svårläst och ganska innehållslös bok, den handlar om "ras" politisk uppfostran och skapandet av Tyskland till ett andligt hem, från början ville Hitler titulera boken "Fyra och ett halvt års kamp mot lögn, dumhet, och feghet" det var Max Amann partiets kassaförvaltare som kom på den klatschiga titeln Mein Kampf.

Om någon vill läsa om Tredje riket, N.S.D.A.P, och Hitler så finns det nästan hur många böcker som helst, bra och direkt dåliga, jag började en gång läsa Alan Bullocks bok Hitler, med undertiteln en studie i tyranni Bullock är en rabiat Hitler hatare, detta låter han meddela läsaren i var och varannan mening, men det var ju inte för att få veta författarens synpunter som man började läsa boken, därför är hans tegelsten till bok bara skräp.

Min personlige favoritförfattare i ämnet är Konrad Heiden (1901-1966). Född i München med en far som arbetade fackligt och med en mor av judisk härkomst kan man lätt förstå vad författaren tycker om sitt objekt - detta meddelar han oss i sitt förord, sedan inget mer. Författaren sitter inne med helt otroliga kunskaper han skriver på ett lätt och begripligt sätt, böckerna Adolf Hitler - Das Leben eines Diktators skriven 1935, DER FÜHRER - Hitlers väg till makten utgiven 1944, och Tyskland i fara - Novemberpogromen 1938, utgiven 1938, är de böcker jag har av författaren, av dessa rekommenderar jag framförallt boken DER FÜHRER, det är också bara dessa jag hittat översatta till svenska, några nyare utgåvor tror jag inte ha gjorts, så leta i antikvariat.

Idag fyller också Carmen Electra 38 år och även om ingen någonsin skriver en bok om henne så firar vi henne idag! hurra-hurra!

Boktips

Jag vill tipsa om några böcker jag nyligen läst.

Flykten från Ryssland, Karolinen Rolands flykt 1709-1716.

Författare är Carl Roland själv, eller rättare sagt Carl von Roland som han adlades till efter sin hemkomst från sin fantastiska och äventyrliga flykt från den ryska fångenskapen efter slaget vid Poltava. James Bond och Guillous Carl Hamilton kan slänga sig i väggen, Carl Roland lurar och spöar upp dumma ryssar i parti och minut, när han efter stor möda äntligen kommer ut ur Ryssland går flykten till Sverige via Archangelsk till Italien, Tyskland, Holland, Danmark och åter till Tyskland.

Carl von Rolands handskrivna biografi förvaras i Kungliga Bibliotekets handskriftssamlingar, handskriften har tidigare bearbetats av Samuel E. Bring och utgavs i bokform 1914 under titeln Minnen från fångenskapen i Ryssland och Karl XII:s krig. 1986 utkom en faksimilupplaga i serien Karolinska krigare berättar.

Denna bok är bearbetad av Tommy Jansson, vars bearbetning består i att han gjort om den gamla 1700-tals svenskan till läslig modern svenska. 350 sidor, rikt illustrerad, utgiven på Bäckströms förlag 2004.

Jag tycker... att det är synd att texten är omgjord, jag hade hellre försökt läst den på den gamla 1700-tals svenskan, bokens handling däremot är helt fantastisk, en riktig äventyrsbok, Tommy Jansson har tydligen lagt till en rysk kärlekshistoria som inte finns med i orginalet - så får man inte göra Tommy, stort minus för detta. Mitt betyg på boken 3/5.

Kampen om Sveriges västra kust, Roskildefreden och dess konsekvenser. Författare Bertil Holmström, Warne Förlag.

Bertil Holmström fyller med denna bok en stor lucka i sveriges historia, boken tar bl.a upp slaget vid Strömmesäter 1659, vilket i sista stund räddade Bohuslän kvar i Sverige, och den i dag tämligen bortglömda belägringen av Göteborg i ett förhärdat Västsverige 1676.

Som titeln säger handlar boken om Västsverige, Dalsland, Bohuslän, Uddevalla, Göteborg, Kungälv, Vänersborg, men också om legenden och krigarhjälten Harald Stake (1598-1677) som i ett halvt sekel befann sig på europas slagfält. Harald Stake gjorde sin sista kavalleriattack som 78-åring, han fick lyftas upp på sin häst med svärdet i hand för att leda ett utfall från Bohusfästning. Detta slutade lyckligt och han visade därmed med kraft att andan från trettioåriga kriget levde kvar.

Stakes motståndare vid Bohus hette Gyldenløve och det är under den fortsatta belägringen av fästningen som denne skriver ett brev till den svenske befälhavaren med krav på omedelbar kapitulation. Mäkta förgrymmad griper då Stake till pennan och skickar med ilbud följande dikt som svar:

"Sittjande skitande fick jag ditt brev;

ju mera jag läste, ju mera det drev.

Marken var bar och det fants intet löv.

Därför tog jag ditt brev och tårckad min röv"

Som svar på en begäran om kapitulation torde brevet vara minst sagt originellt; diplomatins språk behärskade inte Stake. Men svarets innebörd var tydligt nog och kunde knappast missförstås. Nu kommer jag inte ihåg om denna nedplitade dikt var med i boken, hur som helst så rekommenderar jag denna lilla bok på 184 sidor, ganska litet format, mitt betyg 4/5.

GÖTEBORG på Karl XII:s tid, Författare Sören Skarback, Tre böckers förlag 1994, 336 rikt illustrerade sidor .

Visst handlar det mycket om staden Göteborg men häng inte upp dej på det! den här boken är mycket intressant för den speglar troligtvis hur det såg ut i de flesta svenska städer på den här tiden, författaren berättar bl.a om hur bryggerinäringen fungerade, om hur det kunde vara att bli präst och vara tvungen att gifta sig med sin företrädares änka eller att alternativt avstå från yrket, om hur det kunde vara att bli sjuk, änka, fattig, om brott och straff, om hur stadens bödel hade det, om olika skrån, , läs om hur Madagaskars alla sjörövare höll på att bli göteborgare - kung Karl XII hade långtgående planer tillsammans med dessa sjörövare, naturligtvis vimmlar det också av göteborgsprofiler i boken som Sahlgren och Lasse i Gatan, eller Lars Gatenhielm som han egentligen hette - kungens sjörövare. Mitt betyg 5/5.

Svastikor vi minns, Asea

ASEA (Allmänna Svenska Elektriska AB) använde från slutet av 1800-talet fram till 1933 en svastika som sin symbol, man kan fortfarande se den t.ex ingjuten i motordetaljer på stora båtar eller i underredet på spårvagnar i t.ex Göteborg, Svastikan var förr en symbol för lycka och välgång men efter andra världskriget används den inte så mycket längre då den starkt förknippas med nazisternas hakkors.

720 års väntan över!

Magnus Ladulås grav i Riddarholmskyrkan i Stockholm kommer att öppnas. Det är Västergötlands museum som begärt att få öppna graven för att undersöka hans släktskap med Birger Jarl. (SR Skaraborg)

720 års ovisshet och väntan är snart över, spänningen är oliiiidlig.

Magnus Ladulås egentligen Magnus Birgersson (aka Magnus III), kung av Sverige 1275-1290 född omkring 1240, död 18 december 1290 på Visingsö. Son till Birger Jarl och Ingeborg Eriksdotter. Gift med Helvig av Holstein och far till bland andra efterträdaren Birger Magnusson. (Wikipedia, ..och kolla där! de behöver ju inte öppna graven, Wikipedia vet att de är far och son)

Magnus Ladulås

Birger Jarl (egentligen Birger Magnusson), omnämnd första gången 1237, men troligen född omkring 1210, död 21 oktober 1266 på Jälbolung (begravd i dåvarande cistercienserklostret i Varnhems klosterkyrka i Varnhem i Västergötland), var svensk jarl 1248-1266 och förmyndare för sin son, kung Valdemar 1250-1266. (Wikipedia)

Birger Jarl

Sensationellt fynd av Oden figur.

Danska arkeologer har funnit en unik figur som föreställer asakungen Oden sittande på sin tron Lidskalv tillsammans med korparna Hugin och Munin. Fyndet skall vara från vikingatiden. Dansk media skriver att det är första gången någonsin som man hittat en liknande figur av den nordiska guden. Figuren som är tillverkad i silver och som bara är 2cm hittades i Leijre sydväst om Roskilde i Danmark. Trots den lilla storleken är den unika figuren en av de största fynden i Danmarks historia, skriver Roskilde Museum i ett pressmeddelande. Enligt museet har framställningar av Oden på sin tron hittills hört till 1800-talets nationalromantik och det senare 1900-talets serieteckningar. Det sägenomsusade Lejre är känt som danskarnas första konungasäte och det görs nu utgrävningar på platsen.

Fyndet gjordes den 2:e september i år av amatörarkeolog Tommy Olesen med hjälp av en metalldetektor, Tommy fick också äran att avtäcka montern på Roskilde museum där figuren nu finns. Fyndet är enastående och väcker stor uppmärksamhet hos experter och historiker världen över.